{ "settings": { "options": { "show_on_front": "page", "featured-content": false, "jetpack_global_styles": { "font_base": "Roboto", "font_headings": "Rubik" } }, "theme_mods": { "0": false, "nav_menu_locations": { "primary": "primary" }, "custom_css_post_id": -1 }, "headstart": { "mapped_id_options": [], "mapped_id_theme_mods": [], "keep_submenu_items": true } }, "widgets": [], "content": [ { "post_type": "page", "post_title": "Blogg", "post_content": "", "post_name": "blog", "post_excerpt": "", "menu_order": 0, "post_status": "publish", "comment_status": "closed", "ping_status": "closed", "_starter_page_template": "blank", "hs_old_id": 62, "hs_post_parent": 0, "hs_taxonomies": [], "hs_custom_meta": "_hs_blog_page" }, { "post_type": "page", "post_title": "Om", "post_content": "
Om författarna:
Sarah är geolog vid Anthem State University. Hennes intresse för saker som finns under marken väcktes på dagis när hon grävde fram en leksak som någon hade grävt ner i sandlådan.
Angelo är en oberoende forskare och hobbyist. Hans samling av ädelstenar kan konkurrera med vissa museers samlingar. Angelo är alltid på jakt efter nya upptäckter och har med sig sin verktygslåda överallt.
\"Jag ska verkligen gå bort till Grönkulla ett tag efter teet och ta reda på av Marilla, vart han har åkt och i vad ärende\", var det beslut hon till sist fattade. \"Han far annars aldrig till stan vid den här tiden på året, och han gör aldrig några besök. Vore han läns på rovfrö och skulle fara för att köpa mera, skulle han väl aldrig klä sig så där och ta giggen. Men han körde inte så fort, att det kunde vara för att hämta doktorn. Ändå måste det ha hänt någonting särskilt sen i går kväll. Jag begriper det absolut inte, så mycket är säkert, och jag får inte frid i mitt samvete, förrän jag fått veta, varför Matthew Cuthbert i dag har åkt bort från Avonlea.\"
Efter teet anträdde följaktligen fru Rachel i sin vandring. Långt att gå hade hon inte; det ganska stora, oregelbundet byggda och av fruktträd omgivna hus, där familjen Cuthbert bodde, låg bara några stenkast uppåt landsvägen från Lyndes sänka. Sen hade man förstås den långa, smala avtagsvägen. Matthew Cuthberts far var lika skygg och ordknapp som hans son efter honom och hade, när han byggde sitt hem, lagt det så långt han kunde från sina medmänniskor utan att precis gömma det inne i skogen. Deras hus var uppfört vid den yttersta gränsen av det avröjda området, och där låg det ännu i dag, nätt och jämt synligt från stora landsvägen, där alla andra Avonleahus låg intill varandra i en liten sällskaplig rad. Fru Rachel Lynde tyckte inte, att man kunde sägas bo på ett sådant ställe.
\"Man har tak över huvudet, det har man onekligen,” sade hon när hon trippade framåt avtagsvägen, där gräset spirade upp och vagnshjulen plöjt djupa fåror. Den kantades på ömse sidor av nyponbuskar. \"Det är inte konstigt, att både Matthew och Marilla är en smula konstiga, så som de lever här alldeles för sig själva. Träd är inte värst mycket sällskap, men den sorten har de Gudi nog av här. Jag vill hellre titta på människor. De ser förstås rätt nöjda och belåtna ut, men det är väl för att de är vana, kan jag tro. Man vänjer sig vid allt, sa irländaren, som skulle hängas.\"
Därmed lämnade fru Rachel avtagsvägen och kom in på Grönkullas gårdssida. Denna gård var mycket grön och putsad och välhållen, kantad på ena sidan av höga, aktningsbjudande pilar och på den andra av prydligt klippta pyramidpopplar. Inte en enda obehörig sticka eller sten sågs ligga där, ty hade den funnits där, hade fru Rachel sett den. Hennes enskilda mening var, att Marilla Cuthbert sopade den gården lika ofta som hon sopade huset. Man kunde ha ätit ett mål mat direkt från marken utan fruktan för någon inblandning av mindre tilltalande beståndsdelar.
Ädelstensillustration av Emil Hochdanz. CC0
", "post_name": "gemstones", "post_excerpt": "\"Jag ska verkligen gå bort till Grönkulla ett tag efter teet och ta reda på av Marilla, vart han har åkt och i vad ärende\", var det beslut hon till sist fattade. \"Han far annars aldrig till stan vid den här tiden på året, och han gör aldrig några besök. Vore han läns på rovfrö och skulle fara för att köpa mera, skulle han väl aldrig klä sig så där och ta giggen. Men han körde inte så fort, att det kunde vara för att hämta doktorn. ", "menu_order": 0, "post_status": "publish", "comment_status": "closed", "ping_status": "", "_starter_page_template": "", "hs_old_id": 20, "hs_post_parent": 0, "hs_taxonomies": { "category_name": [ "Uncategorized" ], "post_tag_name": [] }, "hs_custom_meta": "_hs_extra", "attachment_url": "https://geologistdemo.files.wordpress.com/2021/09/gem-01-e1633597018555.jpg" }, { "post_type": "post", "post_title": "Fossiler", "post_content": "Hon satt där en eftermiddag i början av juni. Solen sken varm och klar in genom fönstret; fruktträdgården på sluttningen nedanför huset stod som i den skönaste bruddräkt av blekröd och vit blom, och myriader bin surrade över den. Thomas Lynde - en beskedlig liten karl, som folket i Avonlea brukade kalla Rachel Lyndes man - sådde rovfrö på åkern nedanför kullen bakom ladan, och Matthew Cuthbert borde ha gjort detsamma på sin stora nyplöjning nere vid bäcken invid Grönkulla. Fru Rachel visste, att han rätteligen borde göra det, för hon hade kvällen förut inne i William Blairs handelsbod hör honom säga till Peter Morrison, att han ämnade så rovfrö kvällen därpå. Peter hade frågat, förstås, ty Matthew Cuthbert var inte den som självmant berättade någonting.
O har man sett - så kommer i stället Matthew Cuthbert klockan halv fyra på blanka eftermiddagen en arbetsdag mitt i veckan i sakta mak körande genom sänkan och uppför backen. Och inte nog med det: han hade vit krage och sina bästa kläder, vilket var ett tydligt bevis på att han ämnade sig utom Avonleas hank och stör. Och han hade giggen och den bruna märren, vilket visade, att färden skulle gå ganska långt. Vart i all världen skulle Matthew Cuthbert åka, och vad kunde han ha för ärende?
Hade det varit någon annan karl i Avonlea, skulle fru Rachel med sin sällsynta förmåga att stava och lägga ihop rätt väl ha kunnat gissa sig till bägge svaren. Men Matthew for så sällan hemifrån, att det måste vara någonting både angeläget och ovanligt, som narrade ut honom. Han var mycket blyg och försagd till sin natur och visste ingenting värre än att ge sig ut bland främmande människor eller fara till någon plats, där han blev tvungen att tala. Matthew uppsträckt i vit krage och körande gigg var en syn, som man inte ofta fick skåda. Hur mycket fru Rachel än grubblade, stod hennes förstånd stilla och hennes eftermiddagsro var störd.
Fossilillustration av Emil Hochdanz. CC0
", "post_name": "fossils", "post_excerpt": "Hon satt där en eftermiddag i början av juni. Solen sken varm och klar in genom fönstret; fruktträdgården på sluttningen nedanför huset stod som i den skönaste bruddräkt av blekröd och vit blom, och myriader bin surrade över den.", "menu_order": 0, "post_status": "publish", "comment_status": "closed", "ping_status": "", "_starter_page_template": "", "hs_old_id": 14, "hs_post_parent": 0, "hs_taxonomies": { "category_name": [ "Uncategorized" ], "post_tag_name": [] }, "hs_custom_meta": "_hs_extra", "attachment_url": "https://geologistdemo.files.wordpress.com/2021/09/gem-02-e1633597060597.jpg" }, { "post_type": "post", "post_title": "Och så vidare", "post_content": "Fru Rachel Lynde bodde alldeles där stora landsvägen till Avonlea svängde ned i en liten dalsänka, kantad av alar och ormbunkar och genomfluten av en bäck, som hade sin källa långt inne i skogen på andra sidan den gamla Cuthbertska gården. Den påstods vara en ganska nyckfull och yster bäck i början av sitt lopp genom dessa skogar, med mörka, hemlighetsfulla tjärnar och porlande fall mellan stenblocken. Men när den hann fram till Lyndes sänka, var den ett lugnt och sedesamt litet vattendrag, ty inte ens en bäck kunde passera förbi fru Rachel Lyndes dörr utan tillbörlig hänsyn till anständigheten och det passande. Den hade förmodligen reda på, att fru Rachel satt i sitt fönster och höll ett vaksamt öga på allting som kom förbi, från och med bäckar och barnungar, och att om hon märkte någonting besynnerligt eller oriktigt, hon aldrig skulle ge sig någon levande ro, förrän hon uppspårat grunden och orsaken.
Det finns många människor, både i Avonlea och annorstädes, som är i stånd att träget befatta sig med sina grannars angelägenheter, just därför att de försummar sina egna. Men fru Rachel Lynde var en av dessa ovanligt dugande personer, som både rår med att sköta sina egna sysslor och samtidigt hyser ett obeskrivligt intresse för sin nästas affärer. Hon var en skicklig husmor, under vars överinseende allting gick som ett urverk; hon var den förnämsta kraften inom syföreningen, biträdde nitiskt i söndagsskolan och var en av stöttepinnarna i \"Kyrkliga hjälpföreningen\" och Hednamissionens bundsförvant. Trots allt detta hade fru Rachel mycken tid över att sitta vid sitt köksfönster i timtal och sticka täcken av ljusvekegarn - hon hade stickat sexton stycken, brukade Avonleas husmödrar berätta med förfärade röster - och hålla ett skarpt öga på stora landsvägen, där den löpte ned i dalsänkan och sedan slingrade sig uppför den branta röda kullen på andra sidan. Eftersom Avonlea låg på en liten trekantig halvö, som sköts ut i S:t Lorenzobukten, med vatten på två sidor, så måste var och en som kom eller gick passera vägen uppför backen och sålunda, själv ovetande, springa gatlopp inför fru Rachels allseende öga.
Ädelstensillustration av Emil Hochdanz. CC0
", "post_name": "etcetera", "post_excerpt": "Fru Rachel Lynde bodde alldeles där stora landsvägen till Avonlea svängde ned i en liten dalsänka, kantad av alar och ormbunkar och genomfluten av en bäck, som hade sin källa långt inne i skogen på andra sidan den gamla Cuthbertska gården.", "menu_order": 0, "post_status": "publish", "comment_status": "closed", "ping_status": "", "_starter_page_template": "", "hs_old_id": 10, "hs_post_parent": 0, "hs_taxonomies": { "category_name": [ "Uncategorized" ], "post_tag_name": [] }, "hs_custom_meta": "_hs_extra", "attachment_url": "https://geologistdemo.files.wordpress.com/2021/09/gem-03-e1633597047999.jpg" }, { "post_type": "page", "post_title": "Kontakt", "post_content": "Exempelgatan 1,
Någonstad, NY 10100 USA
contact@example.com
(012) 345 67 89